Gentle Giant - On Reflection

1. Första gången jag hörde "On Reflection" satt jag förstummad och hade inte den minsta aning om jag tyckte att låten var briljant eller det sämsta jag hört. Jag vet fortfarande inte riktigt var på skalan den hamnar men det är omöjligt att motstå allt gay - medeltidsflöjten, stämsången, de vita snyckarbyxorna, den allmänna vitheten och det fula progrocksutbrottet i slutet. Hur som helst är "On Reflection" den enda progrocklåt jag någonsin fått sjuka cravings efter. Förvisso är liveversionen från 1978 inte lika tight, inte riktigt lika smittsamt gay som studioupplagan men jag tror ni förstår kvalitéerna ändå. Jag vet fortfarande inte om det är bra eller dåligt men att någon använder sin uppenbara musikaliska förmåga till att göra något så genuint fånigt och nördigt är så fantastiskt att man glömmer bort allt annat.

2. Kan musik bli mer vit än så här?