Brasilianaren Gui Boratto har jag främst bekantat mig med genom en rad Kompakt-samlingar. Tillsammans med The Field, Dominik Eulberg och Gas har han oftast utgjort höjdpunkterna på nämnda samlingar. Take my breath away följer upp Chromophobia från 2007 men låter snäppet bättre. Det är mjukt housig techno med fina melodier och vändningar. Låtmaterialet är också hyfsat varierat och sträcker sig från det mer monotona och minimalistiska till balearisk disco och försiktigt puttrande electronica med inslag av både piano, gitarr och big beat-trummor. "Besides" och titelspåret tillhör de bästa på albumet.Ganska väntat årets bästa techno-släpp så här långt (The Fields nya släpps 25/5).
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar