2008

2008 var ett sånt där år, som när det summeras får en att känna sig snuskigt vit, indierock och Sonic. Eller ja, Sonic var förstås en överdrift. Jag skulle aldrig i mitt liv ha med Ossler, Titiyo eller Frida Hyvönen på min topplista. Hur som helst, de två översta placeringarna på listan var det inga problem att fylla. Därefter känns det som att inget av de andra albumen egentligen borde finnas med på åtminstone topp 10 men problemet är att man helt enkelt måste fylla ut med det som släppts. Och det är när man yxat och och tryckt in med våld som man känner sig väldigt, väldigt förutsägbar och tråkig. Nåväl. Med det sagt, hade jag varit hemma hade jag puffat på med en massa länkar till MP3:or men ni är myndiga nu, jag förväntar mig att ni vet hur man hittar musik på egen hand.

01. Fleet Foxes - Fleet Foxes
Oemotståndlig i sin stämsångsorgie till exkursion genom den amerikanska musikhistorien.

02. The Tallest Man on Earth - Shallow Grave
Kristian Mattsson snuddar absolut vid förstaplatsen. Bästa svenska fullängdalbumet och i en klass för sig. Återigen folky, återigen amerikanskt klingande och känslosamt. The Tallest Man on Earth kan sin Mississippi John Hurt och är det någon som ger respekt i min bok är det just det.

03. Air France - No way down EP
För att inte dö av tristess inkluderar jag även EP-formatet. No way down innehöll några av sommarens finaste låtar.

04. Deerhunter - Microcastle/Weird Era Cont.
Märkligt beroendeframkallande.

05. Girl Talk - Feed the animals
Gregg Gillis mashar ihop mer än någon annan och resultatet är dampigare än det mesta annat men också vansinnigt catchy. Ihopmixningen av Ace of Bases All that she wants med Lil' Scrappy i Still Here är så briljant att jag dör.

06. Eli "Paperboy" Reed & The True Loves - Roll with you
07. Four Tet - Ringer
08. El Guincho - Alegranza!
09. Adventure - Adventure
10. Hauschka - Ferndorf
11. The Field - Sound of light
12. The Dodos - Visiter
13. Hanggai - Introducing Hanggai
14. Bowerbirds - Hymns for a dark horse
15. Eine Kleine Nachtmusik - Eine Kleine Nachtmusik
16. Horse Feathers - House with no home
17. Raphael Saadiq - The way I see it
18. Lindstrøm - Where You Go I Go Too
19. The Ruby Suns - Sea Lion
20. Plej - Home is where your heart was
21. Raphael Saadiq - The way I see it
22. Animal Collective - Water Curses EP
23. T.I. - Paper Trail
24. Jamie Lidell - Jim
25. Truckasauras - Tea Parties, Guns and Valor

Kom nästan med: Psapp - The Camel's Back, Skatebård - Cosmos, The Welcome Wagon - Welcome to the Welcome Wagon, Pete Molinari - A virtual landslide (som jag precis börjat lyssna på, medveten om chansen/risken att han växer på mig eller inte gör det), Ólafur Arnalds - Eulogy for evolution, Ice Cube - Raw Footage, eMC - The show

Några låtar:
Osborne - 16th stage
Dr. Dog - The Rabbit, The Bat and the Reindeer
Sebastien Tellier - Divine
Ice Cube - Gangsta rap made me do it
Sigur Rós - Inní mér syngur vitleysingur
Kano - 140 Grime St: Egentligen bara ett intro på albumet med samma namn. Introt var helt sjukt fett och lovade alldeles för mycket som inte albumet kunde hålla.
Wiley - Wearing my rolex

Överskattat:
Glasvegas - Glasvegas
Jag vet inte riktigt vad grejen är med den där hemska Arcade Fire och Proclaimers-blandningen som verkar få alla recensenter att bli träskvåta av upphetsning.

Årets WTF:
Mofo the Maverick. Tveklöst en av de bästa svenskarna jag har hört rappa på engelska (och han låter inte helt olik Jay-Z) men att han samtidigt är ultrablå politiskt, osympatisk och dryg i intervjuer och hyllar Reinfeldt i sina, oftast, urusla texter är en minst sagt förvirrande kombination.

Gammalt:
Daniel Johnston - Songs of pain
Hansson & Karlsson - Hansson & Karlsson
Tages - Studio
Nina Simone - Anthology
Neil Young - On the beach
Neil Young - Cortez the killer (låt)
Booker White - Aberdeen låt)
Skip James - Crow Jane (låt)
The Mills Brothers - Swing it, sister (låt)

Och typ tusen andra låtar.

Årets konserter:

Eli "Paperboy" Reed & The True Loves, Babel, Malmö: Förmodligen den bästa spelning jag har varit på och dessutom i Babels (f.d. Jerikos) fina lokaler. Eli kved, skrek och sjöng som rena James Brown under sina glansdagar, kompad av ett fruktansvärt tight soulband komplett med spexig blåssektion. Hur bra albumet Roll with you än är live så går det knappast att jämföra med den energi som Boston-sonen tillsammans med sitt band demonstrerade live. Felfritt.

Built to Spill, KB, Malmö: Built to Spill kom till Malmö för att spela det elva år gamla albumet Perfect from now, ett live-koncept som rimligtvis borde resulterat i en oförskämd mängd obefogad nostalgi snarare än någonting annat. Men så är ju inte Built to Spill vilket band som helst och Perfect from now är förmodligen det bästa, mest massiva indierock-album som har spelats in. Live-versionerna av låtarna framfördes felfritt, kryddades i vissa fall och man avslutade med en riktigt grym version av Goin' against your mind (från ett nyare album). Konserten fick mig också att lyssna frenetiskt på låtar som Kicked it in the sun, Velvet Waltz och min personliga favorit Made-up dreams igen.

Sebastien Tellier, Jeriko, Malmö: Den mest absurda konsertupplevelse jag någonsin har haft. Tellier åmade sig på pianot, hävdade att både indianer och hans egen mamma var "so fat, so ugly", sög av en mikrofon och ursäktade sin hosta med att han fått i sig för mycket lax och heroin. Samtidigt framförde han och bandet riktigt bra versioner av Divine och La Ritournelle. Tellier var way over the top men jag har å andra sidan aldrig varit på en konsert som fått mig att gråta av skratt förut.