Foreign Born - Person to person

Det var ett bra tag sedan jag intresserade mig för ett nytt indieband. Det var också ett bra tag sedan jag intresserade mig för ett nytt band/ny artist överhuvudtaget. Jag skyller främst på autotune-fenomenet. När till och med Method Man börjat använda autotune på Blackout! 2 har det gått för långt.

Foreign Born använder inte autotune men de gör å andra sidan inte heller hiphop. De gör kort och gott indierock. Trots att de ligger på Secretly Canadian har de lyckats undgå att falla handlöst ned i de två olika alternativen som verkar stå skivbolagets band till buds: psykedelisk fuzz-rock och psykedelisk nu-folk.

Foreign Born förändrar inte mitt liv (eh) men de får mig att åtminstone spruta en gnutta lyckosäd och det räcker en bra bit för mig. Den rätt platta ljudbilden som för tankarna åt Spoon kombineras med afrikanskt influerade gitarrslingor som sticker ut fint och låter inspirerade av exempelvis Graceland. Det hörs förmodligen tydligast i Early Warnings men är ständigt närvarande. Det är alltså inte riktigt Mall 1-indie även men det befinner sig inte ljusår därifrån. Det finns en hel del snygga detaljer, oftast just i en afrikanskt ljudande bas eller stämsången mot slutet av Blood Oranges som påminner om B.R.M.C när de är lite gulliga.

Och till skillnad från Vampire Weekend som körde på ett liknande koncept och var roliga under exakt en kväll så har jag smyglyssnat på Foreign Born i över en månad utan att tröttna.

Det var liksom bara det.