Hauschka - Ferndorf

När det finns MP3:or att länka till är det svårt att komma på något att skriva. Jag har lyssnat mycket på "Ferndorf" de senaste veckorna och jag var aldrig ens särskilt förtjust i något av de tre tidigare albumen. Jag antar att det säger något. Blåsinstrumenten är väldigt välkomna. Speciellt när jag försökte krysta fram en recension av Nellys "Brass Knuckles", ett album som var både töntigt och tråkigt. Man kan lyssna på Hauschkas Freibad.

Entourage

Entourage började sändas igen för några veckor sedan. Det glädjer mig inte bara för att det är en väldigt fet TV-serie. Det var också i Entourage jag fick höra bland annat Saigon, Santogolds "Creator" och en väldigt fet remix av Röyksopps "What else is there?" signerad Trentemøller för första gången. Det känns som en rätt bra utdelning och framförallt under de första säsongerna hade de en hel del riktigt fin hiphop. Och ja, Johnny Drama ska ha fått sin egen TV-serie.

Eine Kleine Nachtmusik

Eine Kleine Nachtmusik är inte bara ett enerverande stycke av Mozart. Det är också en fet brittisk dj och producent med en beundransvärd känsla för tysk kraut. Singeln, La Serinissima, är en av de roligaste låtarna jag har hört i år. Det självtitulerade albumet var mycket mer introvert men fortfarande rätt slamrigt charmig kraut. Albumet släpptes förvisso redan i juli men det har skrivits så lite om det att jag ändå tycker att det är värt att nämnas.

Ladda ned La Serinissima.

Daniel Johnston-revival

Det var längesedan jag var så fokuserat besatt av en artist eller ett band som jag har varit besatt av Daniel Johnston de senaste veckorna, vilket beror en hel del på den fina dokumentären The Devil & Daniel Johnston (2005) men förmodligen mest på att jag till slut tagit mig tid och ork att lyssna genom hans gamla skivor (de är många, de är fullsmockade). "Songs of pain" är förstås finast. Hur som helst, Johnston kommer till Köpenhamn den 12:e november och är i, uh, Århus några dagar tidigare. Jag hoppas att han har den goda smaken att ta sig över Öresundsbron också. Silly Love, Grievances och I had lost my mind live skulle förmodligen döda mig. Ingen spelar gitarr som Daniel Johnston. Faktiskt inte.

Fujiya & Miyagi - Lightbulbs

Jag har haft en thing för Fujiya & Miyagi i ett par år men deras nya "Lightbulbs" gör mig förvirrad. De två första låtarna, "Knickerbocker" och "Uh", är direkta upprepningar av spår från "Transparent things" och sen fortsätter det i den andan. Är det ett statement som jag missar? Jag uppfattar Fujiya & Miyagi som ett väldigt medvetet och kompetent band men jag kan också ha charmats till omdömeslöshet av deras krautrytmer.