Horse Feathers - House with no home

Jag äter delvis upp mig själv genom att säga det men 2008 har varit ett bra år för flanellbeklädda amerikanska män. Fleet Foxes är väl det bästa exemplet på det men de senaste veckorna är Horse Feathers ett av de band jag lyssnat allra mest på. Samma, lite luddiga, genrekomponenter med americana, folk och country i basen men det som jag faller främst för är Justin Ringles röst. Som en piggare Iron & Wine. Som en Bonnie "Prince" Billy utan zoloft och en övertygelse om att mörda alla som kommer i hans väg genom att vara världens tråkigaste singer/songwriter. Någon kallade "House with no home" för "american chamber-country" följt av en bunte frågetecken. Det kändes inte helt fel. Jag gillar verkligen de lågmälda stråk- och banjoarrangemangen som mest tassar omkring i bakgrunden. Stråkarna i "Albina" dödar mig. Det finns en rätt söt hemmagjord video till "Curs of weeds" med det fyndiga namnet "Curs in the weeds" också:

Jag väger upp flanellen genom att lyssna på Eric B. & Rakim om morgnarna och Plej på nätterna och stråkgull i Braid någonstans däremellan.