Jean Grae - Jeanius

Första gången jag kollade upp Jean Grae var i samband med Hultsfredfestivalen 2004. Jag hörde henne på avstånd och det lät fruktansvärt fett. Några månader efter Hultsfred släppte hon "This week" och jag var besviken men såg en stor potential. Det dröjde till 2007 och "The Orchestral Files" innan hon följde upp och återigen saknade jag frenesin och det riktigt feta flowet som jag hörde på Hultsfred även om "Soul Clap" var rätt fet.

Med 9th Wonder i producentstolen har Jean Graes länge beryktade "Jeanius" släppts. Introt bådar gott, "232'" följer upp hyfsat men sedan är Grae snabbt tillbaka i sitt makliga tempo och med sentimentala texter hämtade ur ryggsäcksträsket. Man tröttnar också rätt snabbt på alla stråkar. 9th Wonder är inte en så fet producent som många hävdar (Murs och Little Brother är faktiskt inte sååå roliga).

Jean Grae levererar sin tredje besvikelse till album och tänker uppenbarligen inte ens försöka att ta sig upp ur indierap-hålet. Synd på potentialen. Som vanligt alltså.