Nordpolen - På Nordpolen

Människor, jag hatar er. Vilka är de två kanske mest hypade banden just nu? Det är Glasvegas och Nordpolen. Glasvegas låter som skotsk gubbemo med lama Arcade Fire-försök (ja, klart att recensenterna gillar det) medan Nordpolen... det är bara inte acceptabelt. Det är The Tough Alliance och Sibiria i ett och det är några av de värsta textraderna jag har stött på i hela mitt liv. Av lathet väljer jag att kopiera citat från dagensskiva, för jag hör ärligt talat ytterst sällan vad Pelle Hellström gnäller fram.

"Bara drömmar och ekonomer
Lever ikväll
Men dom är döda för mig
Dom är döda för mig
Av numren i min telefonbok
Lever bara du"

"21 och redan gammal
Vill inte ens tänka på när du blir 22
Du pratar om karriär
Medans vi krossar barriär"

"John Travolta
Skulle gå fram
Fram till dig
Kyssa dig
Gå på bio
Ligga med dig

Prata om dig
Ljuga för dig
Äta middag
Äta frukost

Du är här
Jag är frusen
Du är en av flera tusen
I en plastburk för oss unga
är du där med mun och tunga"

De här raderna sjungs med gnälligaste tänkbara Sibiria/Vapnet-röst till futtig technopuls. När ska recensenterna lära sig? Varje gång TTA släpper nytt sprutar de brallorna av sig i ett par veckor, sedan skäms de över sitt misstag fram till nästa skivsläpp. Kristin Lundell på Svd tycker att "På Nordpolen" handlar om framtiden och att albumet hjälper till att råda bot på musiksamtidens femtioplusperspektiv (?). Hon skriver väldigt lite om hur musiken egentligen låter. Är det ens relevant att man bara med ett självplågande tillvägagångssätt kan lyssna på eländet? Varför reagerar så få recenster på att texterna är som skrivna av en obegåvad 12-åring med lite ångest? Jag skäms. Recensenterna gör bara Nordpolen en björntjänst.