Det är svårt att skilja på nostalgi och kvalitet ibland men i fallet med Built to Spills "Perfect from now on"-spelning är jag övertygad om att det är lika stora delar av de båda ingredienserna, det är svårt att hitta något att kritisera. Built to Spill framför med rätt öm hand låtar från ett av indierockens största album och de har knappast några problem med att återskapa de massiva gitarrväggarna från albumet. "Velvet Waltz" och "Kicked it in the sun" är helt fantastiska live medan min personliga favorit "Made-up dreams" var en av de få låtarna som de verkade köra genom snabbare än på skiva (förvisso albumets kortaste spår) och dessutom i en rätt odynamisk tappning. Doug Martschs röst lät äldre, något jag inte reagerade så mycket på förra året, men han kan ha haft en sliten dag. Jag brukar bara uppskatta att höra röster spricka smått. Det var också fint att de körde "Goin' against your mind" som var en av de få riktigt bra låtarna på förra albumet som de turnerade med senast. "Car" med cellokomp kändes som det ultimata extranumret och jag är glad över att ha fått höra "You were right" också. Jag är trött och har en uppsats att ta mig genom. Jag hejdar mig här men det första jag gjorde efter att jag kommit hem var att sätta på "Perfect from now on". Det kan inte vara något annat än ett väldigt bra betyg.
Inlägg
1 kommentar:
Ja det var fint! Mitt hjärta hoppade seriellt till helt ofrivilligt av både Stop the Show, Velvet Waltz (mysiga arret!) och faktiskt även Made-up Dreams trots att den var lite snabb och olugn. Som du sa, vet inte om det var nostalgi eller bara ömhet, men det kanske spelar mindre roll också. Bra att du bloggar om det.
Skicka en kommentar